pearlplatt

Vi vaknade jättetidigt och fick inte ligga kvar och sova.


Någon gång vid _ _:_ _ tiden (tidigt) begav vi oss mot sjukhuset.


Det var ganska mörkt. Så man ser inte riktigt hur rädd och nervös Erik är.


Ett snabbt farväl till pappa (Eriks pappa) som var snäll och skjutsade dit oss och sen var det dags att gå in.


(Vi gick först in på fel ställe)


Påklädd och redo för kirurgi. Erik låtsas som ingenting och försöker ägna sig åt sånt han brukar göra för att dölja sin rädsla.


Jag hade ingen aning om vad sjukhuset tyckte om fotografering. När Erik hade försvunnit och blivit nersövd gick jag fram och frågade. Hon sa att det gick bra ute i väntrummet. Så jag gick och fotade fiskisar.


Jag och Annika gick och fikade medan Eriks näsa köttades.


Sen när vi kom tillbaka såg nuttetussen ut såhär. Lilla pojken! Så synd om honom. Helt råtäppt, så att säga.


Pelle och jag höll på att dö medan Erik och Annika skulle prata med doktorn. Tog flera år kändes det som.


Han tyckte han såg jättefin ut. (det tycker jag alltid)


Blödde massa. Såg så hemskt ut.


Hemma igen. Grejerna på näsan var för blodiga så de behövde bytas.


Mamma hjälpa.


Stackars. Och jag har inte ens berättat att snörena som syns är två meter långa tamponger som är uppkörda i näsan på honom.


Spännande dag.