Igår var jag, mor och syster ute och gick. Mamma hade bestämt sig för att vi skulle gå till Hovs Hallar. Sist vi gick där, vilket var förra sommaren, stötte jag på två ormar.. Så jag ville verkligen inte med. Men min gulliga mor tvingade mig. Så vi började gå och vad ser jag efter typ fem minuter? Jo, en liten babyorm. Skrek och sprang iväg. Fett manligt av mig. 10 minuter senare ser jag en mkt större orm, så jag skriker mkt mer och springer iväg mkt snabbare. Sen står jag och kan knappt andas. Mamma säger åt mig att jag ska sluta fåna mig och går iväg. Jag säger att jag vill gå hem, men hon bryr sig inte. Då börjar jag gråta. Hahaha... Men jag fick ändå gå vidare. Hemskaste ever. MEN, jag överlevde.
In fact, idag lyckades jag t o m gå i högt gräs och på klippor UTAN skor! Är rätt stolt över mig själv.
Menmen, ska nog lägga mig ute i soffan och lösa rubiks kub nu. CIAO!
